Nu har vi dragit igång valvakan i Sockertoppen i gamla Sockerbruket i Lidköping. Stämningen är optimistisk och förväntansfull! På tv pratade de just om eventuellt valfusk, och valforskare Sören Holmberg har just vitsat om sin slips med valar på.
Kärleksfullt hetlänkad från XKCD!
Efter att ha läst och upprörts av Gudrun Schymans debattartikel i SvD satte jag mig ner i avsikt att skriva ett längre inlägg om detta (femtioelfte) försök att kleta ner Piratpartiet genom att spela ut barnpornografikortet. Nu hann jag inte med det innan jag fick se Blogge Bloggelitos respons och jag rekommenderar er istället att läsa hans inlägg som är mycket bättre än något jag kan trycka ur mig.
Nu är jag inte fullt lika frisinnad som Blogge och även om jag är för så långtgående informationsfrihet som någonsin möjligt så är just innehav av barnpornografi ett område där jag accepterar en begränsning (dock inte genom hemlig statlig filtrering av internet).
Läs dem båda och döm själva.
Det enda jag vill tillägga bara för att vara riktigt, riktigt övertydlig är att självklart ska barnpornografi ( och framför allt det vidriga produktionsledet) bekämpas av polisen. Däremot kan det inte ske till priset av att hela befolkningen betraktas som misstänka brottslingar som ska övervakas, spåras och registreras i minsta lilla förehavande.
Återigen, Piratpartiet har inga som helst problem med att personer som på goda grunder misstänks för brott utreds av rättsväsendet! Sluta pracka på oss åsikter vi inte har!
Uppdatering: Ok, sista stycket var kanske inte direkt relaterat till Schymans artikel utan snarare en uttryck för frustration över det allmänna debattklimatet…
Blev tipsad om den här av min kompis Johan. Hur kul som helst!
Roger Wallis, hjälteprofessorn (emeritus) från Pirate Bay rättegången, kommer sommarprata i P1 den 8/7. Det kommer jag göra mitt yttersta för att inte missa!
Efter Aftonbladets riktigt usla bottennapp till artiklar de senaste dagarna känns det riktigt uppfriskande med DNs seriösa intervju men Piratpartiets förstanamn i EU-valet. Missa heller inte den nu avslutade chatten som finns att läsa här.
Uppdatering: Mattias Bjärnemalm (pp) skriver både informativt och riktigt roligt om ett av bottennappen ovan.
Måste bara puffa för Joakim de Leeuws senaste krönika i Computer Sweden ”Det handlar om kultur”.
I dessa valdagar när vi internetaktivister upplever att ”etablisemanget” (inget ord jag egentligen gillar men jag kom inte på något bättre för att sammanfatta våra motståndare) gör vad de kan för att förminska och förlöjliga oss samtidigt som motståndarlaget bara uppfattar oss som en skrikande hop som vill ha gratis musik och film så diskuterar de Leeuw den analoga – digitala kulturchocken.
De som lever på internet har andra kulturella föreställningar än de som växt upp pre-internet (och hit får jag räkna mig själv). Här kan vi nog hitta åtminstone en del av förklaringen till den totala bristen på förståelse. Det handlar inte om vissa som vill bevara status quo och andra som vill ha saker gratis – det är hela världar som kolliderar. Vad kan vi göra för att brygga dessa världar? Smällen om vi inte lyckas häva kollisionskursen lär förstöra för oss alla…
Via Piratpartisten’s Blogg blev jag uppmärksammad på en diskussion på Andreas Enemans blogg. Diskussionen är helt fascinerande eftersom den har en så märklig utgångspunkt – varför Piratpartiet tycker att ett fritt internet är viktigare än kvinnlig rösträtt! Detta intressanta påstående exemplifieras i diskussionen med ett citat från Piratpartiets sida: ”Vi i Piratpartiet tycker att internet är det bästa som hänt för demokrati, kommunikation och kultur sedan tryckpressen.”
Nu är jag inte säker på sammanhanget för just det citat som är utgångspunkt för diskussionen här men normalt sett när Piratpartiet och andra internetaktivister säger saker som att ”internet är det bästa som hänt [...] sedan tryckpressen” så är det just kommunikationinfrastrukturer vi avser.
Internet med dess allmänna tillgänglighet och extremt låga tröskel för deltagande skiljer sig ju på avgörande sätt från alla tidigare kommunikationskanaler eftersom det för första gången tillåter sann många-till-många-kommunikation. Tidigare infrastrukturer stödjer ju antingen interaktion en-till-en (telegraf, telefoni) eller en-till-många (tryckpress, radio, television). Internet innebär en massiv demokratisering av hela samhällsdebatten – utan tvekan det största som hänt sedan tryckpressens tillkomst och förmodligen än större.
Med hjälp av de gamla kommunikationssätten kunde man först efter århundraden förändra samhällsklimatet så långt att kvinnor kunde kämpa till sig rösträtt och att allmänna mänskliga rättigheter kunde fastslås. Hur långt kan vi då inte nå med en infrastruktur som tillåter alla att komma till tals och diskutera sina åsikter?
Det är därför ett fritt och öppet internet är en så viktig fråga.
Det är också därför många av oss blir så upprörda och engagerade när internet diskuteras och behandlas som antingen ett hot som ska bevakas och kringskäras eller (ännu värre) en kul grej som kan tas ifrån medborgarna om de inte beter sig som den nuvarande ordningen föreskriver.
Hos Dick Erixon hittar jag en intressant reflektion över varför svenskar och svenska medier är så ointresserade av EU. Erixon kritiserar den gängse uppfattningen om att det är svensk isolationism om självgodhet som är den huvudsakliga orsaken till det bristande intresset och hänvisar istället till hur beslutsprocesserna inom EU-byråkratin fungerar. Vi svenskar är vana vid öppna (nåja) processer och debatter snarare än de slutna och svårgenomträngliga förfarandena som dominerar i Bryssel. Jag instämmer till fullo när Erixon sammanfattar problemet i följande citat:
Medier måste kunna ställa motförslag mot varandra. Man måste kunna höra ledamöter argumentera för och emot. Det måste finnas alternativa förslag som kan jämföras med huvudförslaget.
Ingenting av detta finns eftersom EU är en konsensussträvande organisation, där ett slutgiltigt beslutsunderlag röstas igenom av en stor majoritet. Då finns inga tydliga konfliktytor kvar. Politikerna tonar ner motsättningar och skillnader.
Vad finns då kvar att rapportera? Maktens röst?
Den avslutande frågan borde tas upp i alla utfrågningar och debatter som hålls så här i valkampanjens slutskede!