EU-bevakningen: Det är strukturen som är problemet!

Hos Dick Erixon hittar jag en intressant reflektion över varför svenskar och svenska medier är så ointresserade av EU. Erixon kritiserar den gängse uppfattningen om att det är svensk isolationism om självgodhet som är den huvudsakliga orsaken till det bristande intresset och hänvisar istället till hur beslutsprocesserna inom EU-byråkratin fungerar. Vi svenskar är vana vid öppna (nåja) processer och debatter snarare än de slutna och svårgenomträngliga förfarandena som dominerar i Bryssel. Jag instämmer till fullo när Erixon sammanfattar problemet i följande citat:

Medier måste kunna ställa motförslag mot varandra. Man måste kunna höra ledamöter argumentera för och emot. Det måste finnas alternativa förslag som kan jämföras med huvudförslaget.

Ingenting av detta finns eftersom EU är en konsensussträvande organisation, där ett slutgiltigt beslutsunderlag röstas igenom av en stor majoritet. Då finns inga tydliga konfliktytor kvar. Politikerna tonar ner motsättningar och skillnader.

Vad finns då kvar att rapportera? Maktens röst?

Den avslutande frågan borde tas upp i alla utfrågningar och debatter som hålls så här i valkampanjens slutskede!

Kommentarer är avstängda.